fbpx

Fästingbett

Vad är fästingar?

Fästingen är ett kvalster med åtta ben. Normalt är kvalstret cirka två millimeter, men när det sugit sig full av blod kan kvalstret (honan) bli upp till 1,5 centimeter lång, och bakkroppen får då en gråblå färg. Fästingar är vanliga i Sverige. Oftast påträffas de i södra delen av landet och utmed kusterna där. 

Fästingar förekommer mer sällan inåt landet. Fästingen kan transporteras med fåglar och kan då dyka upp långt utanför sina kärnområden. På en del ställen inåt landet kan det därför finnas fästingbestånd i några år innan de åter försvinner. Fästingarten Ixodes ricinus är vanlig i största delen av Europa.

Pris: 300kr

Fästingens livscykel

Boka tid

Fästingen har fyra utvecklingsstadier: Ägg, larv, nymf och vuxen.

Efter att de vuxna honorna har sugit blod av ett värddjur ramlar de av och gräver ned sig i strölagret på marken. Här lägger hon vanligtvis mellan 2 000–3 000 ägg. Efter några veckor kläcks äggen, och de små larverna, som bara är runt en halv millimeter långa, kryper upp ur markvegetationen. Här sitter de och väntar på förbipasserande fåglar, däggdjur och ödlor. På grund av att larvernas egen rörelseförmåga är mycket begränsad förekommer de fläckvis i mycket hög grad. Larverna kan också suga blod av större djur, inbegripet människor. Larven suger blod i två till fyra dagar, och har då nått en storlek av cirka 1,5 millimeter. Sedan ramlar den ned på marken.

Nymfen övervintrar vanligtvis innan den provar att fästa sig på ett nytt värddjur. Sedan klättrar den åter upp på växter eller små buskar för att vänta på förbipasserande värddjur. Även nymferna fäster sig på små däggdjur och fåglar. Precis som larverna, kan också nymferna suga blod av stora däggdjur. Efter blodsugningen ömsar den skinn igen, och nymferna blir vuxna fästingar som övervintrar en gång till. De vuxna honorna klättrar åter upp i vegetationen för att finna ett passande värddjur som de kan suga blod av. Även hanarna provar att fästa sig på värddjur, inte för att suga blod, utan för att finna en hona att para sig med. 

De vuxna fästingarna återfinns på större däggdjur som harar, rådjur, älg, storboskap och hundar. Honan suger blod i sju till tio dagar och fördubblar sin storlek. Utvecklingen från ägg till vuxen fästing som lägger ägg tar omkring tre år. 

Fästingen är sårbar för torka. Den förekommer oftast på fuktiga ställen med gräs, buskage och snår samt i öppen skog med stort bestånd av hjortdjur. På ställen där hjortdjuren ligger och vilar kan det finnas ett stort antal fästingar. I Sverige är fästingen i regel aktiv under perioden från april till november.

Hur tar man bort fästingen?

Om man blir fästingbiten ska fästingen tas bort så fort som möjligt. Man kan till exempel använda en pincett, fästingborttagare eller naglarna. Dra den långsamt rakt ut ur huden. Om någon mundel skulle kvar i huden, kommer den ut av sig själv inom några dagar. Bettstället rengörs därefter med tvål och vatten eller desinfektionsmedel. 

Gamla råd som att man ska smörja in fästingen med olja, fett, smör, vaselin, sprit, stearin och liknande för att få den att släppa taget, är inte att rekommendera, då det kan försena borttagningen av fästingen och leda till ökad risk för sjukdomssmitta.